Tagliatelle finner man i hela Italien och de är del av serien av lång platt pasta.
De härrör från regionerna i norra Italien, i synnerhet från den emilianska kokkonsten.
Tagliatelles emilianska ursprung, bevisas av dess närvaro i populära talesätt som har sina rötter ibland den emilianska befolkningen. Vi har ett exempel på Tagliatelles djupa emilianska rötter i boken ”Vetenskapen i köket och konsten att äta väl” av Pellegrino Artusi: ”Korta räkningar och långa tagliatelle, säger man i Bologna, och de har de rätt i, för långa räkningar skrämmer de stackars makarna och korta tagliatelle är tecken på uppmärksamheten hos dem som gjort dem och serverade på så sätt verkar de vara en rest i köket.”
Dessas naturliga mångsidighet gör dem välsmakande med alla typer av såser: de är utmärkta i pastarätter med sås och ugnsbakad pasta, såser på bas av fisk och mollusker, via såser på bas av mjuka ostar och mjölkkräm med tillsats av curry eller saffran är perfekta.
Finns i förpackning på 250 g.
Historiskt kan man spåra den officiella benämningen ”spaghetto” i den första italienska ordboken skriven av Nicolò Tommaseo och Bernardo Bellini (1819). Här talar man om spaghetto som ”singularis maskulint diminutiv av spago” (snöre) och man omnämner ”Minestra di Spaghetti: som är pasta med storleken av ett litet och långt snöre, som ovanhår”. En kuriosa: år 1957 sänder BBC den första dokumentärfilmen om tillverkningen av spaghetti och dagen efter överöses tv-studion av telefonsamtal från tittarna, som ber om namnet å¨tillverkare och distributörer av pasta, för att köpa.
Spaghetti är så mångsidiga att de kan serveras med vilken sås som helst, från fisk till kött, från grönsaker till ost, men de är utmärkta även vita, med endast extra jungfru olivolja och lite strödd parmesanost.
Finns i förpackning på 500 g.