Grattata tillhör serien av mycket liten pasta att laga till i buljong.
I Friuli Venezia Giulia, i synnerhet i Trieste provinsen, men även i andra regioner, som Toskana och Basiikata, inledde denna typen av soppa de viktiga middagarna, som till exempel bröllopsmiddagar: man ansåg nämligen att de öppnade magen, för att förbereda den för de påföljande rika och tunga rätterna.
I Umbrien tillagades den däremot för de nyblivna mammorna i buljong på gås eller gris.
Grattata är särskilt lämplig för tillagning av klara soppor, som buljong eller consomme, även berikade med brödkrutonger eller grönsaker skurna i smala strimlor.
Den kan kombineras även med redda soppor som krämer och tjocka soppor.
Den finns i förpackning på 500 g.
Historiskt kan man spåra den officiella benämningen ”spaghetto” i den första italienska ordboken skriven av Nicolò Tommaseo och Bernardo Bellini (1819). Här talar man om spaghetto som ”singularis maskulint diminutiv av spago” (snöre) och man omnämner ”Minestra di Spaghetti: som är pasta med storleken av ett litet och långt snöre, som ovanhår”. En kuriosa: år 1957 sänder BBC den första dokumentärfilmen om tillverkningen av spaghetti och dagen efter överöses tv-studion av telefonsamtal från tittarna, som ber om namnet å¨tillverkare och distributörer av pasta, för att köpa.
Spaghetti är så mångsidiga att de kan serveras med vilken sås som helst, från fisk till kött, från grönsaker till ost, men de är utmärkta även vita, med endast extra jungfru olivolja och lite strödd parmesanost.
Finns i förpackning på 500 g.